Långlopp på cyclocross Del 2 Henriks Del Att skaffa tävlingsduglig cykel var del 1, del 2 handlar om en tur på den tänkta tävlingsbanan. Det tog mig inte lång tid att tänka ut vilken utav långloppscupens deltävlingar som lämpar sig bäst för försöket med cyclocross, Mörksuggejakten i Rättvik består förvisso utav mer stig än tex. Finnmarksturen. Men stigarna på Mörksuggejakten är snabba och oftast lättkörda. Första halvan. Tävlingen börjar med en väldigt lång och bitvis brant klättring på asfalt, här borde det gå lättare med cross än med MTB, då crossen är lättare och har lägre rullmotstånd. Uppe på toppen så är det motionsspår med bark som underlag, här borde jag inte tappa mycket och efter det partiet som endast är några hundra meter långt, så blir det grusväg. Och där tar jag nog in det jag ev. tappar på barken. Så här långt (kort, det handlar bara om några enstaka kilometer) in i loppet borde jag alltså kunna ligga längre fram i fältet än jag skulle göra med MTB. Men efter grusvägen så kommer banans svåraste parti, en utförskörning med rötter och stenar. Här blir det tungan i munnen, blunda hårt och blåhålla i styret, för här gäller det att våga om jag ska hänga med. Ligger jag före folk så hindrar jag ju dom från att passera lätt, men jag får kanske svårt med att hålla kontakten med framförvarande. Efter det partiet så borde jag ha en hyfsad aning om hur det hela kommer att gå. Direkt efter blir det dessutom snabb grusväg utför, passande. Första halvan utav loppet är nog den del med mest andel stig, de flesta väldigt snabba och lätta, men första uförskörningen blir tuff. Andra halvan. Den innehåller mer grusväg och asfalt än första halvan, och har jag lyckats spara lite krafter från första halvans överlevnadskamp så är det läge att börja göra av med dom nu. Andra halvan är också mer kuperad och i backarna gäller det att visa vem som har lättast cykel. Stigarna är dock överlag lite svårare till karaktären. Här gäller det att vara stark och alert. Jag kan banan ganska väl och kommer däför vara väl förberedd på när stigarna och backarna kommer. Jag ska också i sommar träna några varv på banan för att lära mig stigarna, så jag vet vart dom värsta stenarna ligger och vilka spårval som gäller. Elfte i elfte. Den allra första gången jag tränade på cykeln var faktiskt då jag cyklade Mörksuggebanan, 11 november 2005. Jag och Oscar cyklade från Falun till Rättvik, körde banan och cyklade hem faktiskt. Runt 7 timmar tog det och det kostade mig en vindjacka. Jag blev förvånad faktiskt över hur pass bra det ändå gick att köra utförslöpan i början. Värre tyckte jag att det var när det var platt sedan, innan nästa grusväg. Där var det jobbigt. Jag hade fegat och valde att köra med högt tryck i mina 32 millimetersdäck när jag körde banan, runt 6 kilo tror jag faktiskt. På tävlingen är nog runt 3 mer lämpligt skulle jag gissa. Detta gjorde att stigarna blev mer skakiga än dom skulle behöva vara och efter första halvan utav banan så var jag ordetligt sliten. Allt skakande på dom förvisso ganska lätta stigarna sög sakta men säkert musten ur mig. Andra halvan innehåller längre partier med grus och asfaltsväg så där hann jag vila upp mig mer mellan skogspartierna och jag började faktiskt känna mig piggare igen. Om jag skulle gissa på placering enligt hur det kändes denna dag så skulle jag nog tro att jag hamnar mellan 30 och 50 plats, förutsatt att inget händer och att benen är hyfsade. Det var ju också första turen på cykeln så det går nog lättare i sommar. Vindjackan stoppade jag ner i ryggfickan efter ett tag och när jag skulle ta på mig den igen mot slutet utav banan så var den borta, attans! Den som var så fin. Funderingar till nästa gång. Däckvalet. Ett bredare däck ger ju mer komfort, men har jag för breda däck skulle jag ju lika gärna kunna köra MTB. 32mm, som jag har nu är ju verkligen cross, drar jag mig åt 40-hållet så känns det lite MTB över det hela. Jag kör ju med tubdäck så någon akut punkteringsrisk förekommer väl kanske inte. Men extra hjul ska med! Styret. Behövs extra bromshandtag? Tror inte det, jag kommer kunna stigarna när loppet kör så inget kommer att komma som någon överraskning. Jag har sedan turen runt banan ändrat styrets vinkel, jag har också justerat handtagen. Vart kommer jag att hålla i styret? Vätskan. Då jag måste köra fort i dom backar som finns och utnyttja cykelns lätthet och snabbhet så har jag valt att inte köra camelback utan hoppas på många supportrar längs banan med flaskor åt mig. Del 3 kommer nog innehålla något om sittställningar och stigkörning. På återseende!